Baseballsäsongen har dragit igång med full fart och nu har det varit matcher två dagar i rad! Har hunnit med en softballmatch också. Allt handlar verkligen om sport här borta.
Har massa bilder men har som vanligt tappat bort sladden... ska köra på extrem städning imorgon och hoppas på att hitta den någonstans mitt i någon av de 100 klädhögarna på golvet.
Tills dess får ni nöja er med fåniga bilder på en posande Linda i badrummet.

Okej, tillbaka till baseball. Jag har ju aldrig sett en baseballmatch förut och var troligen världens jobbigaste människa med ungefär 10 frågor i minuten. Men the scoreboard ser helt annorlunda ut med nya ord och förkortningar. Men efter två hela dagar tror jag att jag fattar sporten nu. Det är i alla fall helt underbart att bara sitta där med sina kompisar och steka i solen. Det var säkert 35 grader varmt ute idag och jag har fått massa färg, speciellt på min högra axel (idiot som inte vände mig om efter ett tag..).
När det blir för varmt tar vi en snabb prommis till glasskiosken 10 minuter bort, köper glass och försöker att inte äta upp den innan vi kommer tillbaka. Ibland frågar människor om vi kan köpa glass åt dem när vi ändå är där. Problemet är ju att det bara är soppa kvar när vi kommer tillbaka, så ibland känner vi att det är vår plikt att äta upp glassen medan den fortfarande är god.
När jag säger "vi" menar jag mig själv (ganska givet) och Tatum.

Igår hade Kat sin graduation reception (jag har min nästa lördag) och jag spenderade hela förmiddagen åt att försöka bli klar med min present till henne.
Förlåt men jag måste skriva ner mitt äventyr med Kat's present:

Jag hade bestämt mig för att göra ett bildcollage vilket alltid är lätt och kul att göra, och ännu roligare att få. Jag väljer alla bilder jag ska ha och sätter dem i Word-dokument så att jag inte behöver printa ut dem en och en. Går ner till printern och min dator hittar den såklart inte... Mailar mig själv word-dokumenten men de är så stora så att jag ger upp efter att det skickat i 15 minuter (och det var bara ett av dokumenten.. hade minst 10).
Jag provar USB-minne istället. Den tar bara 5 bilder åt gången. Jag hade 150, plus att jag skulle behöva göra om Word-dokumenten i den andra datorn (som är dirktkopplad till printern).
Till slut får jag panik för att ingenting funkar och ringer Tatum. Efter att hon fått höra mig hyperventilera i ungefär 2 minuter säger hon bara "LINDA. Take two deep breaths and come over. Bring your computer and you can use our printer".
Slänger in all skit som ska med i bilen och är där inom 10 minuter. Går ner till printern, det funkar inte. AAAAAAAAAAAAAAH. Efter många om och men kunde jag printa en sida bilder. Fick fnatt, men sen så händer det som inte får hända.. paper jam. Perfekt. Vi tar isär skrivaren (<- och där mindes jag det svenska ordet för printer) och tar bort pappret. Sen kommer vi inte ihåg hur vi tog isär skrivarfan och då funkar ju ingenting längre eftersom delar fattas. Jag ger upp och lägger mig i soffan. Eliott kommer till vår räddning och fixar det på något sätt. Det är 15 minuter kvar tills vi måste vara hos Kat och jag börjar klippa och klistra som en galning. Är äntligen klar efter en halvtimma och kände mig lite dum för att vi var sena nu. Sätter in det i ramen fort, vänder på skiten och glaset har spruckit.
I det läget kunde jag inte göra annat än skratta. Jag tror att jag, Tatum och Eliott stog och skrattade i minst fem minuter åt all min olycka. Vi tog bara bort glaset och called it good. Kat gillade i alla fall presenten, bäst för henne med tanke på allt jag och Tatum fick gå igenom.

Oh Tatum.. vad skulle jag göra utan henne? Vad SKA jag göra utan henne om 3 veckor?? Hon är min absolut bästa vän här och vi umgås varenda dag flera timmar. När jag åkte hem idag får jag ett sms 5 minuter senare med en bild på en ledsen Tatum och en liten text under: "this is my "I haven't seen you in 5 minutes having separation anxiety" face".
Om vi inte klarar 5 minuter, hur ska vi klara MINST ett år? Uffffff, så himla jobbigt.. jättejättejättebajsjobbigt. Usch.


Ah gud förlåt för ett långt inlägg! Om det fortfarande är någon som läser (hej mamma, pappa & Paulina) så kan jag väl lika gärna säga att jag ska sjunga solo imorgon på körkonserten till sången "Can you feel the love tonight". Smörigt värre.

Nu ska jag sova! Big day tomorrow, last day of school! (Resten av veckan har vi bara semester tests och senior activities).
Peace out girlscout!

Var bara tvungen, det såg så himla äckligt ut i videoinlägget.





Posar på toan. Spontant.

Kände att det var ett tag sen.
FÖR DET FORSTA vill jag säga FÖRLÅT för att mitt hår är så nasty. Jag har tvättat det nu :))
För det andra, min kamera lever sitt egna lilla liv dock och stänger av sig när den känner för det.
Men i alla fall, skriver ner slutet:
"... så jag känner att jag har tre familjer som jag kan lita på till 100 procent. Det är min värdfamilj, Kat's familj och Tatum's familj. Det som är bra är att jag har massa saker att se fram emot som kommer hjälpa mig "komma över" saknaden tillbaka lite. Jag har en jättehärlig sommar framför mig och sen när hösten kommer, det blir mörkt och kallt så har jag Thailand att se fram emot! Nej, det här kommer gå bra! Nu ska jag ut på en långpromenad, möta upp mina lokala representanter för ett sista möte, summera mitt år här och sen ska jag hem och ladda upp lite bilder på facebook. Mina kompisar här har väntat på det i några månader nu... heh."

Kram från er amerikan.

Har varit i Miller hela dagen för friidrott. Tävlade i höjdhopp, längdhopp, 100 meter och sprint medley (200m för mig). Alla gick faktiskt rätt bra. Tävlade i längdhopp för första gången och hoppade som bäst 13.4 feet. Hoppade längre mina två sista hopp (min coach sa att det nog var 14 feet) men scratchade. Vet inte riktigt vad det heter på svenska men det är när man är över den vita linjen med foten.

Jag fick nytt personligt rekord i höjdhopp med det är fortfarande patetiskt lågt. Sprang 100m på drygt 14s och 200 på ca 29-30s.
Friidrott är nog inte riktigt min grej men det är ett bra sätt att hålla sig i form på!

När jag kom hem tog jag en snabb dusch och sen kände jag för att gå en promenad. Utforskade området lite mer och rätt vad det var kollade jag klockan och insåg att jag hade gått i en timme redan. Då var det dags att vända tillbaka, men mysigt var det! Ska kolla om jag orkar gå upp imorrn bitti för att ta samma promenad. Troligen inte, men man kan ju alltid drömma och sätta på väckarklockan på 5.15, bara för att vakna irriterad imorgon och prioritera en timmes mer sömn.

Om precis en månad kommer jag ha kramats med min familj och mina vänner hela dagen.
Om precis en månad är jag hemma.
Känslorna är som en bergochdalbana. Ena sekunden vill jag inget hellre än vara hemma, nästa sekund övergår min vilja till att stanna kvar här föralltid. Jag hoppas att det inte kommer bli så svårt att lämna allting och alla som jag tror.

En månad.
4 veckor.
31 dagar.
744 timmar.

Ikväll har vi vår sista föreställning av "High School (non) Musical". Precis som det låter, ingen sjunger. Jag tror att jag berättat om den här förut? Om jag inte har det så kan ni säga till så skriver jag ett inlägg.
Jag spelar i alla fall "first auditioner" och rappar två gånger. Jag gillar min roll, men mest gillar jag min keps och skulle gärna flytta in i den om jag kunde. Synd att det är min kompis keps :(

Min dag var sådär. Har varit ganska trött och hänging. Trodde att träningen idag skulle vara lätt så jag gick till gymmet och sprang i 40 minuter, går direkt till träningen därifrån och vi har sprintträning. Jag dog nästan och är ganska ganska jätte väldigt trött.
Nu ska jag äta en snabb middag och sen ska jag skynda mig till skolan för att öva och peppa lite innan.

Åh, I'm craving ice cream..

Igår kväll var det Senior Keg. Det betyder att alla seniors samlas någonstans och firar att skolåret snart är slut. Vi åkte ut från stan kanske en eller två timmar (jättelångt ut mitt i ingenstans), kom äntligen fram och joinade människohorden. Vi stannade där ute fram tills klockan halv tre på natten innan vi började ta oss hem igen. Dagen efter, alltså idag, var det senior skip day. Ingen senior går till skolan. Nu gjorde vissa det i alla fall men jag stannade hemma, sov, solade massa och städade mitt rum. Klart värt det! Kommer nog få detentions nu men jag ville faktiskt ha det. Vem vill gå ett helt skolår på high school utan en detention liksom?
Nej, hit med kvarsittningarna!


Joeyboy


Den här bilden är för skön på Seth för att inte lägga upp. Vi andra ser ju rätt slitna ut heh.


Eliott och jag, han är som min bror. Älskar honom!





Class of 2012, kärlek! (Måste bara påpeka att detta inte är HELA seniorklassen. Det här är kanske en femtedel på bilden)

Fick ett sms för en halvtimme sen från en kompis som sa att "it just hit me right now... I'm never gonna see you again. Don't leave". Sådana sms är så himla svårt att få. Mentalt. Det gör liksom ont helt ärligt att tänka på det ens.
Jag svarade att det var ett dumt påstående. Världen är så liten, om man träffar någon en gång kommer man troligtvis träffa dem en andra gång. Jag kommer ju självklart komma och hälsa på här igen. Sen kan ju folk faktiskt komma till Sverige också. Nej, med dagens billiga och snabba resemöjligheter är det nog inga problem att träffas igen. Man måste bara hitta tid och motivation.

35 dagar kvar här. Det kommer bli de bästa 35 dagarna i mitt liv, jag lovar.

Började kvällen hos Michaela som bor uppe på en kulle och har himla fin utsikt över South Dakotas landskap. Där åt vi lite mac 'n cheese, spelade lite gitarr och kollade på regnbågen som gick perfekt över hennes grannes hus.


Medan jag och Michaela beundrade moder naturs fantastiska skapelse bestämde Micah och Bailey att låsa ut oss i regnet. Tack!


När vi chillat där en stund åkte vi ut 20 minuter från stan för att campa! Vi var ett helt gäng och vi satt vid elden hela kvällen, grillade korv, pratade och kollade på solnedgången.


Innan det blev helt mörkt satte vi upp tälten. Som ni ser var vi precis vid vattnet, så himla mysigt!
Höjdpunkten var nog när jag, Clay, Chase, Jordan och Caleb satt på stranden och kollade på månen. Jag känner att det hela liknar sättet hypnotisören hypnotiserade människorna på post prom. Så jag börjar "keep staring at the moon. See it getting brighter and brighter.. and... relax. Inhaaaaaale... and exhaaaaaaale. Feel your feet getting heavier and heavier...  concentrate only on the moon and my voice".
Ungefär så långt hann jag tills Clay (som blev hypnotiserad på post prom) hoppade upp och skrek "NO, NOT FUCKING AGAIN. NO NO NO" och sprang iväg.
Ärrad för livet, stackaren. Haha. (Men betyder det att jag kanske kan hypnotisera folk? De andra bara skrattade och retade mig för min accent..)

Det slutade med 4 pers i Chases tvåmannatält men det höll oss varma och jag överlevde i alla fall. Att påstå att jag sov vore en lögn men det var klart värt det!

Dagens tävling blev inställd. Lite skönt att få en slapp hemmadag men jag var ganska taggad på att tävla så att lite bummed blev jag.
Oh well. Nu ska jag städa mitt rum och sen åka till Taylor och mysa där en stund.
Ikväll ser det ut som att det är till Michela man ska så vi får se vad vi ska hitta på! Spela spel vill jag göra.
Idag är det 40 dagar kvar tills jag åker hem. Hjälp!!

Ahmen jag måste skryta lite.
Var dödeppig för någon vecka sen när jag bara inte kunde komma över baren. Och jag slutade faktiskt på höjdhopp. Nu har vi tävling imorgon och när vi fick våra "event sheets" på onsdag stod jag med på höjdhoppet. Blev lite småsur eftersom jag faktiskt slutade, men min coach sa att jag skulle prova en gång till och om jag fortfarande inte vill efter imorgon så får jag sluta.
Samma dag har vi höjdhoppsträning och Coach Snyder ställer fram den lilla hoppbrädan framför. Jag går in med en ganska trött attityd för att jag klarar aldrig den höga höjden. Hoppar några låga höjder i början och ser hur de två bra höjdhopparna klarar 5.6 foot (med hoppbrädan). Snyder säger åt mig att prova den höjden. Jag känner att "okej, det här är troligen den sista gången jag hoppar någonsin så nu kör jag bara). Gjorde allt som man ska och... jag kom över. Det var helt otroligt, alla blev helt knäpptysta tills Snyder brast ut i garv och klappade händerna. Han utmanade mig och sa att han skulle köpa mig en glass om jag kom över igen.
Jag gillar glass, så jag gjorde precis som jag gjorde förra gången... och kom över.. igen. Helt sjukt.
"Okay, Linda? Where's your phone? We have to record this and then you have to show it to Sweden. PROMISE me that because this is just awesome".

När kameran åkte fram blev jag lite nervis så det tog två försök innan jag klarade det igen, men vi fick det på film och nu håller jag mitt löfte och visar Sverige.

Jag vet att det inte är så bra och jag har jättemycket att jobba på, men för mig är det ett STOOOORT steg att klara den där höjden. Jag menar... de andra tjejerna som klarar den höjden har friidrottat sen sjuan eller åttan. Minst 5 år var liksom.

Såhär såg det ut när folk var hypnotiserade:



Videon visar ungefär från mitten (jag filmade första halvan men den här delen är roligast). Här är de mitt inne i en rave dance competition. De fick i uppgift att grabba tag i någon från publiken och dansa med dem, så människorna som går och sätter sig igen efter ett tag är inte hypnotiserade!
Det var fruktansvärt kul men lite läskigt att man kan kontrollera någon så mycket.

Först gjorde vi oss i ordning hemma hos mig! Alla hade så himla fina klänningar, grät nästan en glädjetår.


Caleb, Jordan, Seth och Braiden! Alla var i vår prom group.
När vi fixat oss i cirka tre timmar åkte vi till the capitol för att ta bilder!


Hallie, jag, Taylor och Kristi
Ja, en sak jag lärde mig var att aldrig lämna ansvaret för att ta bilder till min värdpappa. Okej att min kamera är rätt avancerad men kvalitén på de flesta bilder han tog är rent ut sagt... skit. Haha. Oh well.

Mina favoritmänniskor i staterna (plus Tatum, Abbie och Kat). Joe - jag - Kyle - Anna - Bailey och Eliott. Kärlek.


Hela vår grupp!




Jag och min prom date Jordan!


Är fortfarande lite kär i min klänning..


Ashley - värdmamma - värdpappa - jag.


Den döballa bilen vi åkte i till nästa stopp - restaurangen.


Åt på en hemsökt restaurang som heter Mad Marys. Alltså.. jag måste bara peka ut Kyle. Jag tror ni alla fattar vem det är (han som sitter med en servett i kragen). Kyle måste vara den roligaste människan på denna planet, jag skojar inte. Allt han gör är bara klockrent.


Med mätta magar åkte vi till skolan där prom hölls.


Eliott, en av mina verkligen närmaste här, blev vald till prom King! Ååååh!!


Lite besviken över "dekorationerna". Svarta sopsäckar med lite patetiska ballonger här och där. Nej, bättre kan ni!










Prövade självklart kronan. Tyckte jag passade bra i den.


Självaste prom var i sig rätt keff, eller rättare sagt, dekorationerna och musiken var inte på topp. DJ:n spelade populära men icke dansbara låtar. Låtar som "hey soul sister" och "we are young" spelades och folk var lite förvirrade över om det var en "slow song" eller "fast song". Vissa dansade tryckare (haha länge sen man använde det ordet) och andra dansade. Vi lämnade prom halv tolv (slutade vid midnatt) och åkte hem till Taylor för att byta om innan post prom. Svängde förbi bensinmacken och slängde i oss varsin redbull för att orka hela natten.
Sen var det brumbrum iväg till bowlinghallen aka post prom.


Vi kom dit och en ENORM fruktbuffé var uppdukad. Det fanns i och för sig allt från frukt till tacos till donuts till dricka. Vi åt tills vi nästan spydde, spelade bowling (jag vann) och väntade på att hypnotiseringen skulle börja.


Katie (prom queen) och hennes pojkvän Max.

Prom var trots den dåliga DJ:n väldigt bra och en natt jag sent kommer att glömma.